Är botten nådd?

Jag berättade tidigare att jag köpt några andelar i tillväxtmarknadsfonden Skagen Kon-Tiki för en liten summa, bara för att känna mig för lite. Sedan köpet i mars har den gått upp smått otroliga 34,36%. Självklart känner jag till Murphys lag och borde därför inte klaga, men det är nog så enerverande att den fond som ökar mest i värde är den jag bara satte in en struntsumma på. Frågan är nu om det är för dyrt att köpa mer, eller har vi redan sett botten? Jag är inte kunnig nog att analysera på något sätt så jag får lita till intuitionen istället. Ibland blir det fel. Om en månad ungefär kommer en helt okej summa trilla in på kontot och frågan är då om det kommer att vara köpläge på något överhuvudtaget. Har ni köpt tillräckligt medan kurserna var låga eller våndas ni också nu?

Konsumindrandet går dåligt

Under januari, februari och största delen av mars skötte jag mig bra, konsumera blev konsumindre som planerat. Men nu börjar jag komma in i en svag period. Det började med att jag ”råkade” köpa en alldeles för dyr jeansjacka för ett tag sedan. Jag hade tröttnat på stökiga, illaluktande lågprisaffärer fulla med folk, och otrevlig personal som knappt hälsar på en. Jag ville att någon skulle le åt mig och småprata. Att någon skulle vilja diskutera plaggets skötsel och användning med mig utanför provrummet. Jag längtade efter att få mitt köp inslaget i silkespapper. Så jag köpte alltså en jeansjacka som, om jag inte hade haft ett presentkort på NK, skulle ha spräckt klädbudgeten för fyra månader framåt. Men jag älskar den, den är vackert vit (den nyansen som gör att man ser solbränd ut) och sitter otroligt snyggt. Och jag fick den inslagen i silkespapper.

Det är som sagt vår nu och jag börjar plötsligt inse hur mycket som ska köpas och göras. Jag behöver nya bikinis. Ett-två par solglasögon vore också bra att ha. Jeansshorts, kjolar och flera par skor saknas i garderoben. Studentskivor, salongsbehandling, hårklippning. För att inte tala om resor… Rhodos med tjejkompisarna blir underbart, men att betala för det var inte så festligt. När det gäller småsaker brukar mina föräldrar vara flexibla, men resor är något som de aldrig betalar åt mig. Jag förstår och respekterar det, det är bra att de inte skämmer bort mig hur mycket som helst. Men å andra sidan – det finns alltid en andra sida – är jag ju bara ung en gång och jag kommer aldrig att ha så roligt på en resa som nu. Eller så stor glädje av designerplagg som nu, när jag har den snyggaste kroppen jag någonsin kommer att ha.

Nej, så får jag inte resonera. Det är säkert roligt att vara gammal och rik också. Säkert jätteroligt.

Vad jag vill komma fram till är att jag har en hel del konsumerande framför mig, men jag ska försöka hålla det på en miniminivå. Jag har dessutom akut likvidetetsbrist på mitt personkonto eftersom studiebidraget inte har satts in där sedan jag blev myndig. Det innebär att jag så fort jag kan måste ta mig till en bank med de idiotiska utbetalningskorten. Det där med bankers öppettider är något jag aldrig har förstått mig på.

Ett abstrakt mål

Bloggnamnet antyder förändringen jag försöker göra i mitt spenderande. Jag ska vara ärlig nu och erkänna att jag älskar skor och designerväskor. Älskar. Men jag börjar inse att jag har så det räcker och från och med nu är det sparande som gäller. Ibland kan jag få samma kick av en snabb börsuppgång som jag får av Marc Jacobs så det bådar gott. Som den hemmaboende gymnasiestudent jag är har jag tyvärr inga stora siffror att leka med när det gäller privatekonomin, men jag gillar ändå ordning och reda. Jag använder mig av det fenomenala Överblick och kommer löpande att publicera diagram och annat därifrån. Jag kommer också att uppdatera värdet av mitt sparande och mitt börsinnehav då och då.

Mitt ganska abstrakta ekonomiska mål är att kunna flytta hemifrån och börja plugga på universitetet utan att skuldsätta mig alltför mycket. Har ett delmål på 100 000 som jag ska försöka sätta en tidsgräns på inom kort.