Som många av er kanske har anat är skolan min högsta prioritet, med allt vad det innebär. Jag har gått in i väggen igen, eller snarare kastat mig in i den och slagit mig blodig, för tredje våren i rad. Jag kan inte längre äta eller sova ordentligt. Senast i natt drömde jag att jag fick resultatet på ett prov som jag väntat på jättelänge. VG+ och en kommentar från läraren i stil med att mina svar ”visade på många VG-kvaliteter”. Jag bröt ihop totalt. I en dröm.
Jag är mycket medveten om hur ohälsosamt det här är men jag intalar mig ändå att det är värt det. Vore det inte värt det skulle det innebära att jag har slängt bort hela min tonårstid. På ett sätt vet jag att jag har gjort det, men det är inte något jag vill tänka på. Vore det självbedrägeri att fortsätta förtränga det? Jag skulle då gärna fortsätta.
Egentligen vet jag inte vad jag strävar efter. Säg att jag skulle klara mig genom gymnasiet levande och fullt fungerande. Säg att jag skulle få hyfsade betyg i alla fall och sedan vila ut under sommaren. Vad skulle det egentligen vara bra för? Vad spelar betygen för roll när de redan är för dåliga för Handels? Tänk om jag istället kunde använda tiden till att tjäna pengar, odla mina intressen, umgås med vänner eller något annat – förverkliga mig själv och allt vad det heter. Ta båtkörkort. Lära mig att stå på huvudet.
Om jag så skulle få VG i alla kurser nästa år skulle jag faktiskt kunna komma in på någon helt okej utbildning. Tänk så mycket tid det skulle frigöra… Men nej. Jag kan inte förmå mig till att prioritera bort skolan. Kalla det prestationsångest, inbilskhet eller bara dumhet, men jag kan bara inte sluta nu. Jag har inte gjort annat än höjt kraven på mig själv sedan trettonårsåldern – hur ger man upp? Hur?
Det här leder ingenstans. Jag tror att jag återupptar mitt självbedrägeri, det gör mig åtminstone gott på ett rubbat sätt. Intressen och vänner hinner jag med på sommarlovet och förhoppningsvis också att tjäna pengar. Jag har ett sommarjobb på gång och ett annat, hittills hemligt, projekt. Nåväl, förvirrat som det må verka, finns det ett syfte med det här inlägget och det är återkopplingen till det här. Ytterligare en anledning till att införa möjligheten att läsa gymnasiet på fyra år är att andra ungdomar ska slippa känna som jag gör nu, att jag valde bort en stor del av barndomen till förmån för skolarbetet. Om hela grundskolan börjar ett år tidigare blir det väl inte någon större kostnadsskillnad heller. Jag är då inte redo att vara vuxen än. Först ska jag springa lite mer på blomsterängar och så ska jag lära mig att stå på huvudet.
Från konsumera till konsumindre 
Umm.. Du verkar ambitiös.
Själv har jag ”strulat” runt mkt och varit i olika faser här i livet. När jag gick högstadiet/gymnasiet så flumma jag runt. Valde enklast möjliga linje osv.. Ville ut och jobba tidigt och gjorde även så. Visade sig inte vara så kul, och pengarna var man bra på att göra sig av med.
Sen kom jag in i en annan fas och var alltså trött på att jobba och kände därför att köra högskole racet innan jag blev för gammal. Har därför pluggat en väldans massa och tycker det är kul, hör och häpna. Förr såg jag ner på pluggisar, men icke nu. Nu tycker jag folk utan utbildning ofta är rätt sega att prata med.. =)
Livet har och tar många olika vägar.
Förstår att du vill göra allting rätt från början och det må väl vara klokt. Men kanske behöver man strula runt lite också för att hitta motivationen till att bli något mer än andra.
Jajaa, jag ska inte komma med pekpinne. Lycka till. Men spring inte in i någon väg, lyssna på kroppen.
Ambitiös eller bara enfaldig. Tolkningsfråga. Roligt att det vände för dig, det känns som en sundare väg du är inne på nu :) tack så mycket!
Jag var bäst i klassen när jag slutade, hade MVG i alla kurser utom några från det första året av gymnasiet när jag gick en annan linje som jag inte tyckte om. Detta behövde jag dock inte kämpa för öht utan det var inga problem att klara det samtidigt som jag bodde hemifrån och jobbade lite mindre än halvtid på en matbutik.
Mina betyg är rätt bra men i slutändan är högskoleprovsresultatet bättre och det jag kommit in på. På utbildningar där betygssnittet är 20 räcker 1.8 som jag har, t ex för Handels.
Den stora fördel du kommer få av ditt flitiga pluggande tror jag inte kommer bli att du kommer in på utbildningar med betygen, säkert kommer du höja högskoleprovsresultatet senare. Däremot har du lärt dig studieteknik och att kämpa fast det är tufft. D v s du vet att du klarar allt bara du kämpar. Jag vet att jag klarar allt bara jag vill, vilket leder till problem när jag inte vill något. Då har jag svårt att samla motivationen till att kämpa.
Lycka till!
Får jag fråga vilken skola du gick på? Måste erkänna att jag tycker det låter lite konstigt att du kunde få så bra resultat i skolan samtidigt som du inte fick mer än 1.8 på högskoleprovet. Inget illa menat!
Jag ska tillägga att jag självklart är glad att jag har lätt för mig men ofta känner jag att jag hellre skulle vilja ha den där riktiga kämparglöden som du och andra personer verkar ha. Jag försöker bygga upp den och möjligen går det sakta framåt.
Jag vill inte säga vilken skola jag gick på. Jag har relativt svårt för matte, kemi och liknande varför jag fick lägre betyg när jag gick natur och mycket lätt för de andra ämnena varför jag fick MVG i dem när jag sedan bytte till samhällsvetenskaplig linje.
Det är inte konstigare än att jag fick medelmåttigt resultat på NOG och statistik men i princip alla rätt på de andra delarna på högskoleprovet. Då blir det inte 2.0.
Okej. Jag antar i så fall att det är en annan typ av skola, för i min kommer man då inte undan med något. Har inte ens träffat någon som haft MVG i allt utan att anstränga sig nämnvärt. Men vad roligt att det gick för dig!
De andra personerna med höga ambitioner i min klass la helt klart ner mer tid än jag. Egentligen förstår jag inte varför du tycker det verkar så orimligt… Det borde finnas personer som har mer eller mindre lätt för sig även i din klass? En likvärdig prestation kan uppnås med otroligt olika tekniker och inom olika tidsramar (något jag tycker är extra tydligt på högskolenivå. I min klass har vi personer som arbetar heltid samtidigt med studierna, personer som arbetar halvtid som jag och personer som inte arbetar alls och ändå har svårt att hinna med).
Nejdå, alla har lätt för sig i min klass, jag själv har det också. Det är bara vi som har lätt för oss som ens kommer in. Skillnaden är att väl här läggs arbetet på en sådan nivå att vi alla får mycket att göra i alla fall. Inte nödvändigtvis så svårt, bara så mycket.
Jag valde en tvåårig gymnasielinje för att kunna gå musiklinjen (som var tvåårig då). Fick inte särskilt lysande betyg och var tvungen att läsa in både engelska och svenska för att kunna söka till högskolan. Inga problem, det gjorde jag på en folkhögskola samtidigt som jag utbildade mig i bland annat skönlitterärt skrivande, global rättvisa och miljökunskap, samt träffade underbara, spännande människor.
Jag har verkligen inte gått någon spikrak och förplanerad väg. Jag har rest en del, läst kurser som verkat spännande, jobbat ett år i London… På högskolan har jag läst en mängd olika kurser, en del av dem har jag sedan byggt ihop till en fil kand. Jag tänkte att jag skulle bli journalist, eller kanske forska, eller jobba med bistånd… Jag har haft olika jobb och satt igång projekt som ibland har lyckats och ibland inte. Först när jag var nästan 30 insåg jag att jag vill arbeta med att hjälpa andra utvecklas och gick en privat coachutbildning. Det var helt rätt, jag har ett underbart jobb idag!
Vad vill jag säga med detta? Mest att det för det mesta ordnar sig. Vägen framåt är inte spikrak och saker blir sällan som man tänkt sig. Det är fantastiskt bra att lära sig plugga och få höga betyg, det har du nytta av i hela ditt liv. Men det är verkligen inte värt att springa in i väggen för. Jag tror att det handlar om att se till ditt liv här och nu – hur vill du ha det? Ge dig själv det du behöver för att må bra NU, imorgon kommer nya utmaningar som du inte vet någonting om idag.
Det var iofs 8 år sedan jag gick gymnasiet också, mycket kan ha hänt sedan dess. Jag tänker själv att det var ”nyligen” men det var faktiskt ett tag sedan.
För det första så vill jag säga att jag förstår hur tufft det kan vara i skolan, jag var i samma sitts på gymnasiet. Men man kan faktiskt uppnå en rätt bra balans senare som man verkligen trivs med och får bra reslutat. Ett tips är att plugga ett visst antal timmar varje dag som du tar tiden på. Jag vet att det kan låta dumt med den typen av ”psykologiska” saker, men jag lovar, det kan funka grymt bra.
Sedan är det så att det är många, många fler som lyckas uppnå 20.0 än 1.8 på HP. Förstår inte hur du kan reagera så.