Ge gymnasieelever tid att jobba extra

Jag avskyr blogginlägg som inleder med att påpeka det faktum att det har gått alltför lång tid sedan det senaste. Det här blir alltså första och sista gången jag ber om ursäkt för att ha lämnat bloggen några dagar. Orsaken är orimligt mycket skolarbete och kommer troligtvis också att vara det nästa gång det händer.

Med detta sagt, fortsätter jag till dagens blogginlägg som passande nog handlar om just skolan. Jag anser att alla elever som vill ska ha möjlighet att jobba extra under gymnasietiden. Både för arbetslivserfarenhet och för att kunna spara pengar, så att man kan studera vidare eller flytta hemifrån utan att behöva ta för stora lån. Om vi tar mig som exempel – fortsätter jag att spara i den takt jag gör nu och med den genomsnittliga avkastningen jag har på mina pengar, kommer jag att bli miljonär om 145 år och 3 månader. Jag skulle definitivt behöva jobba mycket mer än jag gör idag. Men med ett så extremt högt studietempo som det idag är på många skolor – för tyvärr varierar tempot kraftigt mellan olika skolor – är det inte möjligt att ha ett extrajobb samtidigt som man sköter skolan. Lärarna verkar tro att just deras kurs är den enda man ska hinna med och att fullständig perfektion är det enda som duger. Jag kan inte minnas när jag senast hade en hel ledig dag, nej, man klarar sig inte på mindre än sju dagar i veckan. Jag kan inte heller komma ihåg när skollov var synonymt med ”vila ut” istället för ”extra intensiv pluggvecka”.

Som om betygshetsen inte är nog, agerar vi 91:or försökskaniner för det nya meritpoängsystemet. I stora drag innebär det att förutom höga betyg i ett visst antal kurser måste du ha betygen i rätt kurser. Och vilka kurser som är rätt varierar inte bara mellan olika områdesbehörighetsgrupper (t ex grupp 1 ger juristexamen) utan skolorna kan dessutom välja egna regler. Detta innebär i längden att vi borde veta redan i nian vad vi vill göra efter gymnasiet. Att systemet i sig självt inte är det lättaste att sätta sig in hjälper inte direkt till. Den som inte ens orkar försöka hoppar över parentesen nedan.

(Så här fungerar meritpoängsystemet: Meritpoängskurser och områdesbehörighetskurser ska tillsammans bli 2,5 poäng. Vilka kurser man får meritpoäng för varierar beroende på vilka kurser som är behörighetsgivande, alltså behörighetskurser, vilka i sin tur beror på områdesbehörighetsgrupp och skola. Vilka kurser som räknas som områdesbehörighetskurser beror också både på områdesbehörighetsgrupp och skola. 100-poängskurser ger 0,5 poäng och 50-poängskurser ger 0,25 poäng. Meritpoäng ges i vissa fall för varje kurs som är en fördjupning av en behörighetskurs, exempelvis matte D och E om matte C krävs, och matte E om matte D krävs. Ett undantag är moderna språk, där ger steg 4 (år två) 1,0 poäng även om steg 3 (år 1) är behörigshetsgivande, istället för 0,5 poäng som andra 100-poängskurser. Vidare gäller att om man läser både steg 2 (nybörjarspråk år två) och steg 5 (år tre) i moderna språk får man ändå bara 0,5 poäng. Maximalt antal meritpoäng som kan tillgodoräknas i matte är 1,0. Maximalt antal meritpoäng som kan tillgodoräknas i områdesbehörighetskurser är 1,0. Man kan inte tillgodoräkna sig meritpoäng för mer än två 50-poängskurser som områdesbehörighetskurser.)

Men syftet med det här inlägget är inte bara att klaga, det är att presentera ett förslag till förbättring av gymnasieskolan. Mitt förslag är att elever ska få välja om de vill läsa gymnasiet på tre eller fyra år. Fyra år medför ett lägre studietempo som möjliggör för eleven att jobba extra utan att offra sina betyg, men kan också vara ett alternativ för skoltrötta elever som behöver mer fritid.