Jag har redan lovat att jag inte ska be om ursäkt för oannonserade blogguppehåll, så jag nöjer mig med att konstatera att jag inte har haft någon som helst inspiration på ett tag. Det är inte bara bloggen jag har försummat, allt ekonomirelaterat, alla måsten har fått göra plats för… roliga saker. Ja, jag har haft kul. Ägnat mig åt kompisar, tagit upp fritidsintressen och gjort allt jag saknat sedan förra augusti. Tala om att det är dags att se över mina prioriteringar, hur sjuk är jag om jag medvetet väljer att leva mitt liv två månader om året?
För två somrar sedan kom jag till en vändpunkt, en plötslig insikt förändrade mitt liv. Jag överdriver inte, jag firar fortfarande det datumet. Jag verkar vara benägen att få sådana insikter under sommaren, för idag bestämmer jag mig för att leva livet året runt, inkluderat september-juni. Prestationsångest och perfektionism göre sig icke besvär hos mig längre, det får jag med all sannolikhet mer än nog av i framtiden i alla fall. För allt dyrt och heligt, jag är 18 år gammal! Det är hög tid att jag låter mig själv vara det!
Vad gäller bloggen ska jag inte heller låta mig pressas att publicera forcerade inlägg regelbundet längre. Jag återkommer när jag har något värt att skriva om, det lovar jag. Och jag ber å det ödmjukaste om ursäkt för mitt utbrott, i framtiden ska jag försöka låta bli att skriva när jag är för känslomässig…
Återkommer med månadsrapport och sparandeuppdatering… när jag känner för det! Ha det bra så länge!
Om du vill undvika att publicera saker skrivna under någon form av känslomässiga utbrott så låt det alltid gå någon dag eller två efter att du skrivit klart en text innan du publicerar den och läs naturligtvis igenom den igen innan du då publicerar och gör eventuella nödvändiga ändringar.
Personligen tycker jag dock att det snarare kan vara positivt att publicera den typen av inlägg så länge det fortfarande håller en god kvalitet och är seriösa. Det är nämligen då du trampar på folks tår, bryter mot jantelagen och är allt annat än politiskt korrekt.
Vissa människor kommer att hata det du skriver, men oavsett om folk hatar det eller älskar det så är en sak säker, det drar läsare till bloggen.
Men det konstiga är att hur neutral jag än försöker vara, och jag försöker faktiskt vara lite extra pk för att undvika det, blir alltid någon upprörd över det jag skriver. Jag har fått mängder med grundlösa påhopp och förolämpningar, men jag har väl aldrig skrivit något som ens kommer i närheten av att vara kontroversiellt? Men jag vet, det är sånt man får ta när man bloggar. Jag har börjat vänja mig.